Hemmesta Vägsjäl

Genesis

Han var uttråkad. Den senaste tiden hade han kört samma sträcka mest varenda kväll. Fram och tillbaka. Samma vägar. Samma förbannade korsning. Om och om igen.

Det var inte det att han ogillade sitt extraknäck, tvärtom. Även om det kunde vara både stressande och påfrestande kändes det fortfarande avkopplande, ja nästan meditativt, att lite då och då komma bort från det vanliga jobbet. Ut i verkligheten, ut bland människor, ut på vägarna.

I åratal hade han haft det här jobbet och för länge sedan nått – som han kallade det – rutinens brant. Därför kunde arbetspassen ibland kännas monotona och utdragna, speciellt de långa pauserna mellan turerna.

Att ha en stund över inne vid Sjöbergsplan kunde i och för sig vara riktigt trevligt eftersom det nästan alltid fanns kollegor där som han kunde småprata med. Men den ensamma dödtiden ute vid ändhållplatserna kunde han gärna vara utan.

Radion var förstås ett sällskap. Och böckerna. Kanske ett korsord någon gång. Men för det mesta slog han ihjäl tiden med att fotografera eller skriva inlägg på Facebook med sin mobiltelefon. Med tiden började inläggen följa ett tema; ironiska beskrivningar av de platser han besökte.

Till sin förvåning noterade han att det han skrev, speciellt nidbilderna av en specifik vägkorsning, emottogs med stor munterhet. Upplyft av denna oväntade uppmärksamhet började han även publicera de foton som fanns i mobiltelefonen.

Sedan var stenen i rullning. Ett oskyldigt tidsfördriv hade förvandlats till något som levde sitt eget liv, helt utanför all kontroll.

Och Hemmesta Vägskäl skulle aldrig mer bli sig likt.

SE SJÄLVA: